NB3_föredrag

Klimatsvarets nyhetsbrev   

2018-10-14





Föredrag vid oktobers månadsmöte 181013

Om IPCC:s specialrapport om 1,5 graders global uppvärmning


Vid Parisavtalet 2015 bestämdes att den globala medeltemperaturen inte ska öka mer än 2 grader från förindustriell tid till sekelskiftet.


En del önationer och andra asiatiska länder bildade under mötet en koalition för högre ambitioner för att bestämma att man skulle sträva efter en höjning om högst 1,5 grader.


EU, USA och en del andra länder anslöt sig till koalitionen och beslutet gick igenom. I samband med detta gav man FN:s klimatpanel IPCC i uppdrag att ta fram en rapport om hur 1,5 - gradersmålet skulle kunna nås och vilken påverkan det skulle ha.


I måndags kom den rapporten från IPCC. Den är som vanligt med IPCC:s rapporter oerhört omfattande. 91 författare från 40 länder har gått igenom 6000 artiklar och 42000 kommentarer från experter och regeringar.


”Mänskligheten rör sig snabbt, men klimatförändringarna rör sig ännu snabbare” sade FN:s generalsekreterare Antonio Guterres vid presentationen av rapporten.


Rapporten omfattar ca 1100 sidor och jag har inte hunnit läsa riktigt allt. Jag kommer därför att berätta huvudsakligen om sammanfattningen, som kallas Summary for Policymakers.

Detta är alltså en sammanfattning av sammanfattningen:


Jorden har redan värmts upp ca 1 grad sedan förindustriell tid pga mänskliga aktiviteter. Med fortsatt business as usual kan temperaturen komma att stiga med 1,5 grader redan strax efter 2030.


Temperaturen stiger snabbare över land än över hav och mera ju längre norrut vi kommer. Vid Nordpolen kan temperaturökningen vara 2-3 gånger så stor som den globala medelökningen och i Sverige ungefär dubbelt så stor.

 

Även om åtagandena från nationerna vid Parisavtalet uppfylls kommer temperaturökningen vid sekelskiftet att nå över 3 grader och om de inte uppfylls kan stegringen bli 4-6 grader.


Temperaturökningen kommer att kvarstå i hundratals till tusentals år och fortsätta att öka pga trögheten i klimatsystemet. De hittills gjorda utsläppen kommer dock sannolikt inte att höja temperaturen med 1,5 grader.


För att stoppa temperaturhöjningen krävs att koldioxidutsläppen upphör. Hur stor höjningen blir beror på halten koldioxid i atmosfären, när utsläppen helt upphört. Just nu är ju den halten 405 ppm.


Så påpekar man det självklara att klimatrelaterade risker för naturliga och mänskliga system är större vid 1,5 graders höjning än nu och ännu större vid 2 grader.


Vilken påverkan och vilka risker kommer temperaturhöjningen att orsaka?


Torka och ökad nederbörd blir vanligare vid 2 grader än 1,5 grader.


Vid sekelskiftet kan havsnivån stiga 0,1 m mer vid 2 grader än vid 1,5. Det innebär att ca 10 miljoner fler människor kan bli hemlösa pga översvämmade kustområden vid 2 graders uppvärmning, nämligen ca 70 miljoner.


Havsnivån kommer att fortsätta att stiga också efter sekelskiftet, även om temperaturhöjningen kan begränsas till 1,5 grader. Avsmältning av istäckena i Antarktis och irreversibel förlust av Grönlands istäcke kan resultera i många meters havsnivåhöjning under hundratals eller tusentals år. Risken för en tipping-point, när avsmältningen inte längre går att hejda, ökar markant vid en temperaturhöjning någonstans mellan 1,5 och 2 grader. Vi vet ju att havsnivån skulle stiga 7 m om Grönlandsisen smälter. Över huvud taget ökar risken för tippingpoints avsevärt vid två graders höjning.


På land kommer insekter, växter och ryggradsdjur att förlora dubbelt så mycket av sitt livsutrymme vid 2 grader som vid 1,5 grader.


Permafrostområdena, som täcker stora delar av landytan på jorden, kommer att tina betydligt mer vid 2 grader än vid 1,5. Skillnaden motsvarar ungefär halva EU:s storlek.


Sannolikheten att Arktis sommaris försvinner ökar från en gång per sekel vid 1,5 grader, till en gång per decennium vid 2 grader.


Redan vid 1,5 grader riskerar tre fjärdedelar av korallreven att dö, medan alla kommer att försvinna vid 2 graders höjning. Detta, liksom temperaturhöjningen i haven, kommer att påverka det biologiska livet, fisket och alla som är beroende av det. Försurningen av haven ökar mest i de arktiska områdena och försämrar livsvillkoren för de små djurplankton, som är grunden för fisk och ryggradsdjur i området.


Klimatrelaterade risker för hälsa, mat- och vattenförsörjning, säkerhet och ekonomisk tillväxt ökar vid 1,5 graders uppvärmning och ökar ännu mer vid 2 grader. Riskerna för människors hälsa ökar med flera värmeböljor och vektorburna sjukdomar som malaria och denguefeber.


Om höjningen kan begränsas till 1,5 grader räknar man med att flera 100 miljoner människor kan undgå att drabbas av både fattigdom och klimatrelaterade risker vid mitten av seklet.


Ännu viktigare är kanske påverkan på de vanliga grödorna. Produktionen av majs, ris och vete minskar mer vid 2 än vid 1,5 grader och dessutom försämras näringsinnehållet.


Hur ska vi då kunna förhindra att temperaturhöjningen stiger över 1,5 grader?


Jo, de mänskligt orsakade koldioxidutsläppen måste minska med ca 45% till 2030, jämfört med 2010 och helt upphöra kring 2050, säger rapporten.

 

Då kommer IPCC också in på kolbudgetar. För att begränsa temperaturhöjningen till 1,5 grader återstår 420 miljarder ton koldioxid, 420 GtCO2, som vi kan släppa ut i atmosfären.

För närvarande knaprar vi bort ca 40 GtCO2 per år, viket betyder att om 10 år får vi inte släppa ut någon koldioxid alls längre, om utsläppen fortsätter i samma takt som idag.


Då har vi hela 66% möjlighet att stanna vid 1,5 grader! Risken är alltså över 30% att temperaturhöjningen kommer att bli större än 1,5 grader vid sekelskiftet - även om vi skulle klara att hålla IPCCs kolbudget. Det är ju en förfärande stor risk!


I vilka andra sammanhang kan man acceptera så stora risker? Vem skulle våga flyga om risken att störta är 33%?


Om risken att störta är bara 1%, skulle 800 plan om dagen störta. Det ger något att tänka på när det gäller risker.


Till detta kommer att kolbudgeten kan krympa ytterligare om utsläpp av koldioxid och metan från våtmarker och permafrost ökar.


Rapporten framhåller risken för att omfattande odling av biogrödor riskerar att ge stora utsläpp av lustgas, som är en mycket kraftigare växthusgas än koldioxid.


För att begränsa temperaturökningen till högst 1,5 grader krävs en mycket snabb och oerhört omfattande omställning  av hela samhället utan motstycke i mänsklighetens historia.


Koldioxidutsläpp från industrier utgör idag 2/3 av alla utsläpp globalt. Elektrifiering , energieffektivisering och mer förnybara energikällor behövs i högre grad, och vid 1,5 - gradersalternativet  krävs ökad användning av kärnkraft och negativa utsläpp.


Det krävs stora förändringar i markanvändning. Stora arealer måste förändras från odling av livsmedel och foderproduktion till biobränsleproduktion. Och stora områden måste beskogas. För att minska behovet av mark till livsmedel, rekommenderas effektivare jordbruksmetoder och mindre resurskrävande matvanor, dvs mindre kött- och mejerikonsumtion.


Alla utsläppsbanor IPCC räknar med omfattar s.k. negativa utsläpp, alltså att koldioxid avlägsnas ur atmosfären. Man beräknar att mellan 100 och 1000 Gt koldioxid behöver avlägsnas fram till sekelskiftet. Jämför det med de knappt 40 Gt som släpps ut årligen idag.


Om utsläppen reduceras mycket snabbt så kan de negativa utsläppen klaras av genom stora nya skogsplanteringar och förbättrad markanvändning. Men annars måste man tillgripa exempelvis BECCS, Bioenergy with Carbon Capture and Storage. Man eldar då biomassa, som ju har tagit upp koldioxid vid fotosyntesen och samlar upp koldioxiden från förbränningen och lagrar den i lämpliga geologiska formationer, där den helst ska stanna i eviga tider. På så sätt minskas halten i atmosfären.


Här kan då påpekas att några fungerande anläggningar i större skala för BECCS inte finns. Att odla så stora mängder biomassa, som behövs för att tillräckligt sänka halten i atmosfären, är orealistiskt. Det skulle konkurrera ut jordbruksmark och skada biodiversiteten.


Vad säger rapporten om hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning?


Först konstaterar den att om utsläppen följer de ambitioner, som länderna lovade vid Parismötet, så kommer utsläppen år 2030 att vara ca 55 Gt, alltså i full fart att ge över 3 graders temperaturhöjning vid sekelskiftet och fortsatt uppvärmning även därefter.


Om man ska kunna undvika framtida storskalig användning av negativa utsläpp måste de globala koldioxidutsläppen börja vända nedåt i god tid före 2030.


Minskning av utsläppen har synergier med hållbarhetsmålen i Agenda 2030. De utsläppsbanor som inkluderar låg energi- och materialkonsumtion och matvanor med låga koldioxidutsläpp är de som har mest uttalade synergier. De minskar också behovet av negativa utsläpp, bidrar till hållbar utveckling, minskar fattigdom och ojämlikhet.


Kostar det något att begränsa temperaturhöjningen till 1,5 grader?


Det är svårt att beräkna men de årliga investeringar, som behövs, uppskattas till ca 2,4 biljoner USD, dvs 2400 miljarder USD, eller ungefär 2,5 % av globala BNP.


Men det kommer att kosta betydligt mer att inte göra något.


Slutsatsen från rapporten är att det krävs en omställning av alla sektorer av samhället med en omfattning och hastighet utan motstycke i mänsklighetens historia. Redan vid 1,5 graders temperaturhöjning kommer delar av jorden att bli obeboeliga.


Och ändå har rapporten mildrats en hel del, sedan första utkastet kom. I det nämndes de flera hundra miljoner klimatflyktingar, som behöver söka nya platser att leva på, när deras hem förstörts av torka, havsnivåhöjningar eller stormar. Där nämndes också den avstannande Golfströmmen. Men efter genomgången av experter och politiker försvann dessa skrivningar.


Många har kommenterat rapporten. 


Peter Alestig i SvD tycker att rapporten skönmålar verkligheten. Han förstår inte hur man ska kunna vända utsläppskurvan så snabbt och brant nedåt.


Johan Rockström säger: Den nya rapporten visar att klimatförändringarna sker snabbare, och att de dramatiska konsekvenserna kan komma vid lägre temperaturer, än vad man tidigare trott. Det behövs stora, stora samhällsomställningar. Politiskt ska man sätta press på de tunga samhällsaktörerna såsom industrin, kommuner, landsting, städer och myndigheter.


Ingen kommenterar dock att redan 1 grads uppvärmning, som ju redan nåtts, är för mycket och redan har orsakat stora klimatkatastrofer runt om i världen. James Hansen har ju under lång tid förordat att högst en grad är vad vi borde eftersträva och att ett mål om högst 350 ppm koldioxid i atmosfären vid sekelskiftet är ett tydligare mål än ett visst gradtal. Halten mäts kontinuerligt vi Mauna Loa-observatoriet och är lätt att se. De modellberäknade gradtalen och utsläppsbanorna, som IPCC använder är osäkrare.


Staffan Laestadius skriver i SvD: (Jag citerar)

"De globala klimatförändringarna kommer inte att stanna vid 1,5 grader. Också tvågradersmålet är starkt hotat, vilket bland annat framgår av IPCC:s rapport.


Det kommer att orsaka omfattande migration från hotade till beboeliga områden. Den migrationen av hundratals miljoner människor kommer inte att bli konfliktfri. Det besynnerliga är att vi dagligen ser och kan följa den erodering av vår livsform som nu sker, att vi vet vad den beror på och att vi vet vad som måste göras för att få slut på processen: utsläppen måste reduceras med minst 7% årligen med början nu.


Vi vet vad vi behöver veta och kan det vi behöver kunna. För var dag av business as usual ställer vi våra barn inför en alltmer omöjlig uppgift. Och vi kan inte säga att vi inte vet vad vi gör. Här och nu utvecklas en moralisk-etisk kris som blir allt djupare. En del väljer att blunda för den. Andra letar efter moraliska kompromisser och beteenden som bara förstör lite lagom.


Den politiska debatten i den gångna valrörelsen saknade inte bara klimatfokus utan uppvisade dessutom, när klimatet nämndes, en pinsamt dålig insikt i lägets allvar. Endast ett fåtal av våra ledande politiker bryr sig.


Kursomläggningen brådskar. Och vi i Sverige kan ta initiativet. Övriga Norden kommer att följa efter. Och alla andra. Vad är alternativet?


Vi vanliga människor behöver hjälp från det politiska systemet. Och det mycket snabbt."

(Slut citat)


Det bästa sättet att bekämpa oro och förtvivlan är att handla.

Det gör vi i Klimatsvaret genom att enträget arbeta för A&U, ett förslag som om det infördes i Sverige skulle göra landet till en förebild för övriga världen.


Tack för att ni lyssnade. Nu återgår vi till de övriga mötespunkterna.


Matts Hjertqvist i Brommagruppen 2018-10-13


www.klimatsvaret.se  •  © Klimatsvaret - CCL Sverige 2013  •  Sidan uppdaterad 2018-10-15